Om läsförståelse

Att kunna läsa innebär att man kan omvandla skrivna ord till talade, att avkoda en text. Men det gäller också att förstå vad texten handlar om. Inte bara att läsa på raderna, utan även mellan raderna och utanför raderna som det sägs i den här videon. Läsförståelse är  något man måste lära sig, det kommer inte automatiskt när man klarat det första steget i läsprocessen.

http://www.ur.se/Produkter/179739-UR-Samtiden-Skolforum-2013-Lasforstaelsestrategier-i-praktiken-i-arskurs-4-6

Funktionshinder eller handikapp?

 

När Socialstyrelsen år 2007 rekommenderade att ordet funktionshinder skulle användas i stället för handikapp var motivet den rådande begreppsförvirringen kring begreppen funktionsnedsättning och funktionshinder. Så här beskriver man själva det hela på sin hemsida:

”De två begreppen har ibland använts synonymt och ibland med olika betydelser. Detta medförde en oklarhet över vad som åsyftades: personer med nedsatta funktionsförmågor eller personer som dessutom upplever hinder i vardagen. Bägge definitionerna i termbanken knöt dessutom an till individen, det vill säga en person har en funktionsnedsättning eller har ett funktionshinder. För att benämna hinder och begränsningar i miljön skulle i stället handikapp användas.”

Denna begreppsförvirring ansåg man skulle försvinna efter att nedanstående beslut tagits:

– Funktionshinder betraktas inte längre som en synonym till funktionsnedsättning utan betecknar ett eget begrepp.
– Definitionen av funktionsnedsättning kvarstår
– Handikapp tas bort som uppslagsterm och termen avråds som synonym till såväl funktionsnedsättning som funktionshinder.

Att man skulle motverka förvirring genom att ge ett av två begrepp som tidigare betytt samma sak en ny betydelse är svår att förstå. Och lika svårt är det att förstå varför man tar bort det miljörelaterade, väletablerade begreppet handikapp för att ersätta det med ett begrepp som man själv anser knyter an till individen.

Att begreppsförvirringen inte skull minska, utan bli större genom dessa rekommendationer var en ganska säker prognos för många av oss inom handikapprörelsen. Som helt klart besannats. Man fick exempelvis senast i remissarbetet inför den nya myndighet för delaktighet ägna ett helt avsnitt åt för att förklara relationen mellan funktionsnedsättning och funktionshinder.

Socialstyrelsen gav i sitt terminologiarbete ej någon saklig kritik av begreppet handikapp.
Uppenbart är det en hel del som undrar vad det är för fel på begreppet och själva sökt finna en förklaring. På Hjälpmedelsinstitutets hemsida kunde man till exempel läsa att begreppet ansågs stötande på engelska. Sannolikt utifrån att ordet bokstavligen översatt betyder ”hand i mössa”. Som därmed skulle kunna tolkas som att man står med mössan i handen i vördnad inför överheten. Men i verkligheten finns det inte alls något sådant samband. Ordet kommer från en gammal sedvänja vid ekonomiska uppgörelser.

Att myndigheter kan ta fel beslut i bland är naturligt och mänskligt. Och i det här fallet bör den nuvarande rekommendationen kring de aktuella begreppen snarast omprövas och handikappbegreppet återinföras.

De flesta av oss har säkert upplevt att man känt sig handikappad i någon situation. Kanske när man inte hittar sina glasögon, eller skall bära något när man gjort sig illa i tummen. Begreppet känns naturligt och det blir ingen principiell skillnad gentemot mer betydelsefulla problem som uttalade rörelsehinder eller starkt nedsatt syn eller hörsel. För det handlar alltid om olika situationer, om miljöfaktorer. Att prata om handikappande faktorer känns naturligt. Men funktionshindrande? Vilka funktioner?

Men nu vill alltså myndigheterna att vi i sådana situationer ger oss in i den individinriktade, medicinska begreppsvärlden. Man kan givetvis hävda att funktionshinder betyder precis samma sak som handikapp. Men vårt språk är en gemenskap betydligt mer komplex än att godtyckligt sätta etiketter på olika företeelser och föremål.

Om vi vill arbeta för minska klyftorna i vårt samhälle och verka för ökad mångfald och delaktighet är vårt språkbruk ytterst avgörande.

Vi måste ha ord som för så många som möjligt sätter fokus på samspelet mellan miljö och individ.

Handikapp är ett sådant och det bör vi snarast återta. Funktionshinder leder tankarna i den motsatta riktningen. Handikapporganisationerna skall självklart fortsätta att vara handikapporganisationer och fortsätta med sitt arbete att motverka handikappande faktorer i vårt samhälle.
Eller skall vi , för att använda den felaktiga metaforen, stå med mössan i handen i vördnad inför den medicinska myndigheten och underkasta oss begreppsändringen?